Bitterfittan; Sandra


Den senaste boken jag läst var Bitterfittan skriven av Maria Sveland.



Anledningen till att jag köpte den var faktiskt helt enkelt att jag var inne i en läsperiod och hade inte riktigt nå böcker att läsa, så jag fann den på en bokrea men den såg inte intressant ut, ganska tråkig framsida som verkligen inte är något i min smak. Men titeln på boken lockade mig och när jag läse baksidan tänkte jag att det var den enda boken av alla på rean som kunde vara något..
Boken i sig har egentligen en ganska kort handling och inte mycket beskrivning av imgivning och skeden.. Den är ganska fattig på det sättet.. men då är det tankarna och åsikterna i boken som är det intressanta, och det är mer eller mindre dessa tankar som är själva boken.

När jag läste boken blev jag mycket arg, och sa mest hela tiden "JA! men det är ju så!"
Boken handlar om en kvinna som heter Sara och hennes observationer och tankar om omvärlden. Så här i efterhand minns jag inte mycket om vad första halvan av boken handlade om för jag satt mest och nickade och mumlade för mig själv att det är exakt så här jag tänkter. Det var väldigt intressant att läsa en bok med ens egna tankar, jag hade nästan lika gärna kunnat läsa min egen dagbok.

Denna boken fick mig att fundera mycket. Och jag tror inte att det är något som läser denna boken och inte får starka känslor. Den handlar mycket om olika betéenden och sätt att tilltala varandra mellan könen. hur männen gör och hur kvinnor gör och hur det bara tycks vara så..
Ett litet exempel över de tankar boken ger är "Om en kvinna städar huset, så är det normalt. Om en man städar huset är han duktigt"

Detta är en bok som jag kommer att läsa igen.

Svårt att ge poäng, första halvan av boken får 4/5
men den andra halvan får bara 2/5, svårt att förklara varför, det bara är så ;-)

Kommentarer
Postat av: Anne-May

När en man lagar middag så är det den godaste rätt som någonsin tillagats.

Om en mamma jobbar kvällar och helger så kan pappan inte alltid göra vad han vill eftersom han måste vara barnvakt...

Jösses, jag är visst barnvakt jämt och ständigt! Nej, just det, jag är ju mamma och då är det ett naturligt tillstånd att vara med sina barn.

2010-10-11 @ 10:44:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0